Letra de Hjärtats slutna rum

Det är så typiskt, på sitt sätt
Att jag kom hem för sent igen
Jag gjorde aldrig nånting rätt
Jag gav väl upp för länge sen
Jag tar min första cigarett
I det som en gång var mitt hem
Jag ser skuggan av en pojke
Han står darrande och stum
Vid ditt hjärtats slutna rum
Men jag har märkt att år för år
Så ser jag mer av dej i mej
I allt jag gör finns dina ord
Fastän jag fåfängt värjer mig
Det är så typiskt dej att gå
När jag nu vill fråga dej
Där står en liten pojke
Han står darrande och stum
Vid ditt hjärtats slutna rum
Du var så länge denna bild
Av allt jag inte velat va'
Så det känns konstigt
Att jag saknar dej idag
Det tog väl tjugo år att inse
Att jag felat, också jag
Men det är svårt att helt förlåta
Att du låtit mig stå stum
Vid ditt hjärtats slutna rum
I en låda på ditt bord
Där stod ett brev du aldrig sänt
Där några valhänt skrivna ord
Ställde dörrarna på glänt
Och där av ljuset tydliggjord
Där står en man jag aldrig känt
Han som velat och sen tvekat
Och sen står darrande och stum
Vid ditt hjärtats slutna rum
Du var så länge denna bild
Av allt jag inte velat va'
Nu såg jag pappan
Som du en gång ville va'
Det tog väl tjugo år att inse
Att jag felat, också jag
Och jag ångrar och jag sörjer
Att jag aldrig upptäckt förr
Att från ditt hjärtas slutna rum
Där fanns en dörr
Till mitt hjärtas slutna rum
Fanns en dörr
Till ditt hjärtas slutna rum