Letra de Milrök

Längst, djupast i ändlösa skogar, bakom urberg, stupande grå
Bortom svindlande, ändlösa hedar, där dagarna dödstysta gå
Där jäser i smältvit hetta ett bål under stybbade bryn
Och silar ur hundra små gluggar sin gråa rök mot skyn
Där kring går en nattsvart mänska med ögon som vitt porslin
Och svettas i kamp mot hungern och med bröstet mot vinterns lavin
All eld som brinner är eld, fast den göms som vore den död
All eld är äkta eld, fast den ej lyser som druvor röd
Den glöder ändå därnere, den bränner sig längre ner
Och gräver sig ut och flammar i natten, när ingen ser
Så glöder, så brinner en mänska av hat, av hopp och tro
Så går från djupet små rökmoln och somna i skogarnas ro
Så stiga den gömdes visor ur jord och bränder fram
Och smyga sig drömmande ut över urbergens trasiga kam
Det hela är röken bara av en ande som trotsar och ber
Det är grått, det är släckt, det försvinner, det är milrök ingenting mer