[Vers 1]
Linje 13, 1998
Soffan är silvertejpad men drömmen kommer att hålla
(Ooh, ooh, o-oh, ooh)
Follen är ljummen, femma Meto i strumpan
Bromsar blixtrar i mörkret och hjärtat bultar mot bröstet
(Ooh, ooh, o-oh, ooh)
Köp inte vad vi tycker, vi och våra fula vanor
Fuck dig och dina pengar, svenne vi är ej till salu
(Ooh, ooh, o-oh, ooh)
(Som en yeah, yeah, yeah!)
[Refräng]
Så halv, så svart, så vit
Men åh så fri
Så halv, så ful, så grann
Men åh så sann (Yeah)
(Som en yeah, yeah, yeah!)
[Vers 2]
Fåglar kvittrar, folk är på väg till jobbet
Hopp står skrivet på väggen men blickar stannar vid golvet
(Ooh, ooh, o-oh, ooh)
Fula normer föder hårda batonger
Vi är inte från ghettot men reppar ändå betongen
(Ooh, ooh, o-oh, ooh)
Farbror staten, barnen är ej till salu
Ta tillbaka reklamen för staden är vår för dagen
(Ooh, ooh, o-oh, ooh)
(Som en yeah, yeah, yeah!)
[Refräng]
Så halv, så svart, så vit
Men åh så fri
Så halv, så ful, så grann
Men åh så sann
(Som en yeah, yeah, yeah!)
[Stick]
Den här staden är död, låt oss måla den röd
Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir
På en öde perrong, står en kub i betong
Ingen ser vad det står, men det sägs vara fint
Vi blir trampade på, men vi fortsätter gå
Ingen vet vad det är, men vi bär våra ärr
Den här staden är död, låt oss måla den röd
Låt oss måla den blå, Vi är bättre än grå
[Refräng]
Så halv, så svart, så vitt
Men åh så fri
Så halv, så ful, så grann
Men åh så sann
