Hon var min fröjd och hon var min smärta
Hon bar det förtjusande namnet Märta
Vi träffades en kväll på en resturangOch i samma stund vi såg varann, så sa′ det bara pang
Vi satt på resturangen och diskutera
När Märta sa' hon ville promenera
När vi kom fram till hennes lägenhet var klockan nästan ett
Hon sa′ hon ville ha mig och det kändes så rätt
Men ett bananskal låg på vägen
Märta halka och blev förlägen
För vet ni vad jag såg där i gatlyktans sken?
Jo, Märta hade ett träben
Huj!
Huj!
Huj!
Huj!
När hon skulle öppna sin dörr
Så såg jag nåt jag aldrig sett förr
Hon lyfte kjolen en bit över knät
Och där hängde nyckeln på en spik i trät
När min Märta hade somnat
Och hennes träben hade domnat
Rista' jag till takten av hennes snark
In mitt namn i benets bark
Men kärlek är ingen dans på rosor
När jag tog av hennes trosor
Fick jag plocka stickor i fjorton dar
Men hade ändå många kvar
Huj!
Huj!
Huj!
Huj!
Det var på en båttur som det hände
Båten rakt upp och ner sig vände
Min lilla Märta hon finns inte mer
Hon flöt för länge med huvudet ner
På kyrkogården, vid den stora kullen
Där vilar Märta i den svarta mullen
Varje gång jag ser det så kan jag knappt tro't
Hennes träben har slagit rot
Comparte Märta med träbenet I! con tus amigos.
Que tal te parece Märta med träbenet I de Jaspiloterna?